Pärlor på tråd
i mitt djupaste inre
Jag lämnar dem ifrån mig, en och en
Ibland i fas med månen,
ibland inte
och varje gång blir jag
mitt mest attraktiva själv
med klarare hy,
rakare hållning
och mer blodfyllda slemhinnor
Hela kroppen förberedd
så att livet kan börja om
därinne
Pärlor på tråd
tre stannade kvar,
gick ett annat öde till mötes
än de hundrade övriga
som löstes upp och sköljdes ut
Pärlorna på tråd
blir allt färre
Jag fortsätter
att lämna dem ifrån mig
utan medveten kontroll
Får känna mig fantastisk
några dagar då och då
redo att göra barn
Pärlorna på tråd
osynliga i mitt inre
En efter en
vandrar de iväg
längs sin mörka varma gång
Kanske är nu bara tråden kvar
Vad livet ska bli grått och trist
när jag inga pärlor längre har
© Marit Olanders
Tidigare publicerad i GROGRUND Apus förlag 2018
Kommentarer
Skicka en kommentar