Fortsätt till huvudinnehåll

14 SEPTEMBER 1966

Bild
Av

För 47 år sedan
låg vi där
i BB:s barnsal
ensamma
orörliga som puppor
oförmögna
att styra våra öden

Lapisdropparnas
brännande smärta
omöjliggjorde effektivt
varje försök
att öppna ögonen.

Vi skrek, förstås
däggdjurens protestvrål
 som i årmiljoner
säkrat vår fortlevnad.

Inte nu.
Inte här.

Nu ryckte personalen på axlarna.
Sa att vi bara var arga,
eller behövde träna lungorna
och de stängde dörren.

Utom hörhåll låg de,
dem som vi så bryskt
separerats ifrån,
våra mammor.

Med tvångsrakade kön
och sprängande bröst
grät också de
efter oss.*

Som på löpande band
levererades vi till dem
på bestämda klockslag.
Då och då, några minuters respit
från ensamhetens
steriliserade
helvete.

Inte ända fram kom vi
lager på lager med tyg
var i vägen
så att njutningen inte
skulle bli otillbörlig.

I aseptikens och moralens namn
blev vi främlingar
för varann.

Så många missade tillfällen
till ömsesidighet
omsorg
kärlek.

Barnsal efter barnsal
i stad efter stad
land efter land
år efter år.

Så många barn
som började sitt jordeliv
som främlingar
Till sina närmaste.

* Våra pappor var inte ens där
förlöjligade i BB:s kvinnovärld
var de satta på plats:
Arbetsplats


© Marit Olanders 2013


Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

FEMMINUTERSMETODEN

Av
Det är kväll - jag känner det. Allt är som det ska. Mjuka händer håller mig ljummet vatten omsluter mig. Pappas leende däruppe. Allt är som det ska. Jag torkas, kläs på. Mamma håller mig ömt, Lägger mig vid sitt bröst, Mina läppar möter hennes mjuka hud varm söt mjölk fyller min mun, min mage. Allt är som det ska. Ammandet gör mig dåsig jag glider in i sömn Då händer något. Ett salt finger i min mungipa Skiljer mig från bröstet Jag gapar över luft Lyfts och sänks ner På platt, dött tyg. Jag är ren. Jag är mätt. Jag är klarvaken. Jag är ensam. Allt är tyst. Allt är mörkt Allt är fel, fel, fel. Så jag ropar på dem: Jag är i fara! Rädda mig! Inget händer. Som spöken kretsar oron runt mig. Slukar mig hel. Allt jag kan göra Är att om och om igen ropa så högt jag kan: JAG ÄR I LIVSFARA! RÄDDA MIG! JAG DÖR! Om och om igen för att inte dö. Korta stunder hör jag mammas röst L...
2 kommentarer
Läs mer

EXPERTERNA

Av
De sa att jag hade så gott om mjölk så jag behövde inte amma så ofta för det var jobbigt för mig. Var tredje-fjärde timme räckte gott De sa att det var dumt att bära dig så mycket för det var jobbigt för mig. Du fick inte träna ryggen och skulle aldrig lära dig att gå. Ligga på golvet eller åka i vagnen var bättre. De sa att vår anknytning var så stark så jag behövde inte låta dig sova i min säng för det var jobbigt för mig. Du kunde vänjas somna i egen säng och somna om själv De sa att det var farligt att sova tillsammans Jag kunde rulla över dig och döda dig när jag sov. Det var säkrare för dig i egen säng med napp i munnen. De sa att tvåårstrots var helt normalt att jag skulle vara konsekvent och säga nej fast det egentligen inte spelade någon roll för det var jobbigt för mig. Så jag blundade för dina tårar och dövade mina öron för din vilja. De sa att allting var normalt men amnin...
2 kommentarer
Läs mer

CLOSING TIME

Av
It’s closing time It’s time to say good-bye  It’s time to close the door and go To go home for good by train and plane Leave the era of my life from when adulthood began ’Til I was reasonably healed and sound Leave the era of my life when she was always there kept scaffolding so I could reconstruct It’s closing time The close of growing strong Scaffold’s resting on the ground and I’ve grown strong enough to greet fragilitiy of spring’s first buds Strong enough to reach out a hand  for those who need  Now it’s time to open new doors in my life It’s time to set in work  all good I earned to further teach what I have learned © Marit Olanders
Skicka en kommentar
Läs mer