Fortsätt till huvudinnehåll

Grogrund - spellistan Del 1

Musik spelade en viktig roll vid tillkomsten av min senaste bok Grogrund. För den intresserade finns nu låtlistan Grogrund på Spotify (länk). Här kommer lite av bakgrundshistoria om varför just de låtarna är med.

1. Blå himlen blues - Imperiet





Samtidigt som jag bestämde mig för att göra en ny bok började jag fundera på hur omslaget skulle se ut. Omslagsillustratören Patrik Johansson fastnade för färgsättningen på LP:n Blå himlen blues som utgångspunkt och inspiration: Det lekfulla rosa och lila, det eftertänksamma gröna och så det svarta. Det ständigt närvarande, ofrånkomliga svarta.
Senare tillkom statyn i den starka gula färgen. Nu skimrar den med lila skuggor som taft.


2. People have the power - Patti Smith


Kanske är det här den mest självklara låten på hela listan.


Jag kallar dikterna i Grogrund för powerpoesi. Den allra sista dikten i boken heter Power. Den tillkom mot slutet av skrivprocessen, Jag kände att den var på gång, att det behövdes en dikt som sammanfattade hela syftet boken och som blev en värdig slutpunkt. Jag hade börjat träna simning flera gånger i veckan och kände påtagligt hur jag blev starkare och starkare - och även gladare och gladare. Och förvånad att jag orkade att kroppen hängde med. Att jag fick uppleva att vara i bra form och orka mycket trots att jag var över 50. Så en dag kanske i mars satte jag mig i bilen på parkeringen vid badhuset med blött hår efter ännu ett träningspass. Det var mitt på dagen, söndag kanske, solsken och snösmältning. Rytmen i Horatius gamla jubeldikt Nunc est bibendum (länk), kom för mig. Det betyder ungefär Nu är tid att dricka och dikten är skriven i triumf. Ett starkt betonat Nu och en liknande fallande rytm finns också i Karin Boyes dikt Nu är den väldiga väntans tid (länk). Jag satt där i bilen och kände starkt: Ja, ja! Nu är vår tid! Så jag tog fram skrivblock och blyertspenna som jag alltid har med mig och så kom Power till.

3. Don't you forget about me - Simple Minds

Glöm inte mig. Låt mig vara värd något i mig själv. Kommer du att säga mitt namn när du går iväg?
Årtalet 1985 förekommer i Grogrund, det mörka datumet den 15 januari, när allt når sin botten. Simple Minds fick en megahit i Don't you Forget about me 1985. Låten skrevs till filmen The Breakfast Club och diktjaget i Grogrund känner ett starkt frändskap med de desillusionerade och kantstötta ungdomarna som har kvarsittning i The Breakfast club (länk), samtidigt som både de och själva låten bärs av en stark obändig kraft att upprätta och återupprätta sig själv och få vara den man är och bli erkänd just så.



4. När vi växte upp och gick ner - Passagerarnas rockorkester

Mer uppväxt som inte bara är idyllisk, om att försöka skaffa sig lite värme i en kylig värld sjunger Adam Nilsson om i Passagerarnas rockorkester. En dålig kompis är bättre än ingen alls. "Jag tänker på tiden som gått, sättet vi föll och hur det brännmärkt oss" Och jag tänker ja precis så är det. Tyvärr hittar jag den inte på youtube bara.

5. Nobody's daughter - Hole

Att inte vara eller känna sig som någons barn är att leva i en existentiell ensamhet som det är svårt att bara uthärda tanken på. Ändå är det en realitet för en del barn. En del barn gör som Jan Myrdal berättar i skildringen av sin barndom - fantiserar om att ha andra riktiga föräldrar som man har skilts från av misstag. Bo Vilhelm Olsson blir Mio och är älskad och dyrkad av sin fader konungen i Landet i fjärran. Bastian Balthasar Bux, huvudpersonen i Den oändliga historien av Michael Ende, identifierar sig som Ingens son. Under en magisk natt hamnar han i landet Fantasien där han träffar sin spegelbild Atreju - allas son. Alla dessa har varit med om samma som diktjaget - att de vänder sig om och det är ingen där. De är själva ansvariga för sina öden. Allt det hör jag i Holes musik. Så mycket smärta och på samma gång jävlaranamma.



You don't understand how damaged we really are.
Don't tell me I've lost when clearly I've won.
I'm miss begotten.

Utan min trasiga sida är jag inte hel.

Fortsättning följer!

Grogrund spellistan Del 2 länk här.
Grogrund spellistan Del 3 länk här.
Grogrund spellistan Del 4 länk här.







Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

FEMMINUTERSMETODEN

Det är kväll - jag känner det. Allt är som det ska. Mjuka händer håller mig ljummet vatten omsluter mig. Pappas leende däruppe. Allt är som det ska. Jag torkas, kläs på. Mamma håller mig ömt, Lägger mig vid sitt bröst, Mina läppar möter hennes mjuka hud varm söt mjölk fyller min mun, min mage. Allt är som det ska. Ammandet gör mig dåsig jag glider in i sömn Då händer något. Ett salt finger i min mungipa Skiljer mig från bröstet Jag gapar över luft Lyfts och sänks ner På platt, dött tyg. Jag är ren. Jag är mätt. Jag är klarvaken. Jag är ensam. Allt är tyst. Allt är mörkt Allt är fel, fel, fel. Så jag ropar på dem: Jag är i fara! Rädda mig! Inget händer. Som spöken kretsar oron runt mig. Slukar mig hel. Allt jag kan göra Är att om och om igen ropa så högt jag kan: JAG ÄR I LIVSFARA! RÄDDA MIG! JAG DÖR! Om och om igen för att inte dö. Korta stunder hör jag mammas röst L...

EXPERTERNA

De sa att jag hade så gott om mjölk så jag behövde inte amma så ofta för det var jobbigt för mig. Var tredje-fjärde timme räckte gott De sa att det var dumt att bära dig så mycket för det var jobbigt för mig. Du fick inte träna ryggen och skulle aldrig lära dig att gå. Ligga på golvet eller åka i vagnen var bättre. De sa att vår anknytning var så stark så jag behövde inte låta dig sova i min säng för det var jobbigt för mig. Du kunde vänjas somna i egen säng och somna om själv De sa att det var farligt att sova tillsammans Jag kunde rulla över dig och döda dig när jag sov. Det var säkrare för dig i egen säng med napp i munnen. De sa att tvåårstrots var helt normalt att jag skulle vara konsekvent och säga nej fast det egentligen inte spelade någon roll för det var jobbigt för mig. Så jag blundade för dina tårar och dövade mina öron för din vilja. De sa att allting var normalt men amnin...

CLOSING TIME

It’s closing time It’s time to say good-bye  It’s time to close the door and go To go home for good by train and plane Leave the era of my life from when adulthood began ’Til I was reasonably healed and sound Leave the era of my life when she was always there kept scaffolding so I could reconstruct It’s closing time The close of growing strong Scaffold’s resting on the ground and I’ve grown strong enough to greet fragilitiy of spring’s first buds Strong enough to reach out a hand  for those who need  Now it’s time to open new doors in my life It’s time to set in work  all good I earned to further teach what I have learned © Marit Olanders