Musik spelade en viktig roll vid tillkomsten av min senaste bok Grogrund. För den intresserade finns nu låtlistan Grogrund på Spotify (länk). Här kommer lite av bakgrundshistoria om varför just de låtarna är med.
Kanske är det här den mest självklara låten på hela listan.
Jag kallar dikterna i Grogrund för powerpoesi. Den allra sista dikten i boken heter Power. Den tillkom mot slutet av skrivprocessen, Jag kände att den var på gång, att det behövdes en dikt som sammanfattade hela syftet boken och som blev en värdig slutpunkt. Jag hade börjat träna simning flera gånger i veckan och kände påtagligt hur jag blev starkare och starkare - och även gladare och gladare. Och förvånad att jag orkade att kroppen hängde med. Att jag fick uppleva att vara i bra form och orka mycket trots att jag var över 50. Så en dag kanske i mars satte jag mig i bilen på parkeringen vid badhuset med blött hår efter ännu ett träningspass. Det var mitt på dagen, söndag kanske, solsken och snösmältning. Rytmen i Horatius gamla jubeldikt Nunc est bibendum (länk), kom för mig. Det betyder ungefär Nu är tid att dricka och dikten är skriven i triumf. Ett starkt betonat Nu och en liknande fallande rytm finns också i Karin Boyes dikt Nu är den väldiga väntans tid (länk). Jag satt där i bilen och kände starkt: Ja, ja! Nu är vår tid! Så jag tog fram skrivblock och blyertspenna som jag alltid har med mig och så kom Power till.
Årtalet 1985 förekommer i Grogrund, det mörka datumet den 15 januari, när allt når sin botten. Simple Minds fick en megahit i Don't you Forget about me 1985. Låten skrevs till filmen The Breakfast Club och diktjaget i Grogrund känner ett starkt frändskap med de desillusionerade och kantstötta ungdomarna som har kvarsittning i The Breakfast club (länk), samtidigt som både de och själva låten bärs av en stark obändig kraft att upprätta och återupprätta sig själv och få vara den man är och bli erkänd just så.
You don't understand how damaged we really are.
Don't tell me I've lost when clearly I've won.
I'm miss begotten.
Utan min trasiga sida är jag inte hel.
Grogrund spellistan Del 3 länk här.
Grogrund spellistan Del 4 länk här.
1. Blå himlen blues - Imperiet
Samtidigt som jag bestämde mig för att göra en ny bok började jag fundera på hur omslaget skulle se ut. Omslagsillustratören Patrik Johansson fastnade för färgsättningen på LP:n Blå himlen blues som utgångspunkt och inspiration: Det lekfulla rosa och lila, det eftertänksamma gröna och så det svarta. Det ständigt närvarande, ofrånkomliga svarta.
Senare tillkom statyn i den starka gula färgen. Nu skimrar den med lila skuggor som taft.2. People have the power - Patti Smith
Kanske är det här den mest självklara låten på hela listan.
Jag kallar dikterna i Grogrund för powerpoesi. Den allra sista dikten i boken heter Power. Den tillkom mot slutet av skrivprocessen, Jag kände att den var på gång, att det behövdes en dikt som sammanfattade hela syftet boken och som blev en värdig slutpunkt. Jag hade börjat träna simning flera gånger i veckan och kände påtagligt hur jag blev starkare och starkare - och även gladare och gladare. Och förvånad att jag orkade att kroppen hängde med. Att jag fick uppleva att vara i bra form och orka mycket trots att jag var över 50. Så en dag kanske i mars satte jag mig i bilen på parkeringen vid badhuset med blött hår efter ännu ett träningspass. Det var mitt på dagen, söndag kanske, solsken och snösmältning. Rytmen i Horatius gamla jubeldikt Nunc est bibendum (länk), kom för mig. Det betyder ungefär Nu är tid att dricka och dikten är skriven i triumf. Ett starkt betonat Nu och en liknande fallande rytm finns också i Karin Boyes dikt Nu är den väldiga väntans tid (länk). Jag satt där i bilen och kände starkt: Ja, ja! Nu är vår tid! Så jag tog fram skrivblock och blyertspenna som jag alltid har med mig och så kom Power till.
3. Don't you forget about me - Simple Minds
Glöm inte mig. Låt mig vara värd något i mig själv. Kommer du att säga mitt namn när du går iväg?Årtalet 1985 förekommer i Grogrund, det mörka datumet den 15 januari, när allt når sin botten. Simple Minds fick en megahit i Don't you Forget about me 1985. Låten skrevs till filmen The Breakfast Club och diktjaget i Grogrund känner ett starkt frändskap med de desillusionerade och kantstötta ungdomarna som har kvarsittning i The Breakfast club (länk), samtidigt som både de och själva låten bärs av en stark obändig kraft att upprätta och återupprätta sig själv och få vara den man är och bli erkänd just så.
4. När vi växte upp och gick ner - Passagerarnas rockorkester
Mer uppväxt som inte bara är idyllisk, om att försöka skaffa sig lite värme i en kylig värld sjunger Adam Nilsson om i Passagerarnas rockorkester. En dålig kompis är bättre än ingen alls. "Jag tänker på tiden som gått, sättet vi föll och hur det brännmärkt oss" Och jag tänker ja precis så är det. Tyvärr hittar jag den inte på youtube bara.5. Nobody's daughter - Hole
Att inte vara eller känna sig som någons barn är att leva i en existentiell ensamhet som det är svårt att bara uthärda tanken på. Ändå är det en realitet för en del barn. En del barn gör som Jan Myrdal berättar i skildringen av sin barndom - fantiserar om att ha andra riktiga föräldrar som man har skilts från av misstag. Bo Vilhelm Olsson blir Mio och är älskad och dyrkad av sin fader konungen i Landet i fjärran. Bastian Balthasar Bux, huvudpersonen i Den oändliga historien av Michael Ende, identifierar sig som Ingens son. Under en magisk natt hamnar han i landet Fantasien där han träffar sin spegelbild Atreju - allas son. Alla dessa har varit med om samma som diktjaget - att de vänder sig om och det är ingen där. De är själva ansvariga för sina öden. Allt det hör jag i Holes musik. Så mycket smärta och på samma gång jävlaranamma.You don't understand how damaged we really are.
Don't tell me I've lost when clearly I've won.
I'm miss begotten.
Utan min trasiga sida är jag inte hel.
Fortsättning följer!
Grogrund spellistan Del 2 länk här.Grogrund spellistan Del 3 länk här.
Grogrund spellistan Del 4 länk här.
Kommentarer
Skicka en kommentar