Fortsätt till huvudinnehåll

VÄGGEN II

Bild
Av
fortsättning på Väggen I



Det var oktober,
solskenet hade fått en guldig ton
behängda med bladguld var trädkronorna 
utanför fönstren bakom mig.

Jag stod och blandade färg
till väggen som jag skulle måla.
Jag hällde upp och hällde ihop
mina egna, högst personliga
blandningar.
Jag rörde och såg spiralerna av färg
slingra sig runt varandra 
tills de löstes upp
och allt var blandat.

Jag blandade lövverksdjupgrön
Trädstamslila
Sälturkos
och ugglegrön.
En regnbåge, förstås.
Rosa moln i morgonsol
och ett sagoslott i guld.

Hela syftet med min existens
var att fylla mina motiv
med färg.
Jag tänkte inte, jag märkte inte tiden ens.
Det var jag, väggen, penslarna och färgerna.

Orden, mina trogna följeslagare
låg och vilade någon annanstans.
Vetenskapligheten bytte skift 
med konsten.

Kanske bar jag väggen inom mig.
Bit för bit fylldes den med färg.
De svåraste bitarna sparade jag till sist:
Glansen i djurens ögon och skimret i regnbågen.

Under tiden smög sig orden tillbaka i min hjärna,
ett efter ett
utan att jag märkte det.

Men förändringen i mig märkte jag.
Runt runt varandra
slingrade sig min nyfunna bräcklighet
och min fruktansvärda styrka.

Text: Marit Olanders
Bild: Patrik Johansson och Marit Olanders

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

FEMMINUTERSMETODEN

Av
Det är kväll - jag känner det. Allt är som det ska. Mjuka händer håller mig ljummet vatten omsluter mig. Pappas leende däruppe. Allt är som det ska. Jag torkas, kläs på. Mamma håller mig ömt, Lägger mig vid sitt bröst, Mina läppar möter hennes mjuka hud varm söt mjölk fyller min mun, min mage. Allt är som det ska. Ammandet gör mig dåsig jag glider in i sömn Då händer något. Ett salt finger i min mungipa Skiljer mig från bröstet Jag gapar över luft Lyfts och sänks ner På platt, dött tyg. Jag är ren. Jag är mätt. Jag är klarvaken. Jag är ensam. Allt är tyst. Allt är mörkt Allt är fel, fel, fel. Så jag ropar på dem: Jag är i fara! Rädda mig! Inget händer. Som spöken kretsar oron runt mig. Slukar mig hel. Allt jag kan göra Är att om och om igen ropa så högt jag kan: JAG ÄR I LIVSFARA! RÄDDA MIG! JAG DÖR! Om och om igen för att inte dö. Korta stunder hör jag mammas röst L...
2 kommentarer
Läs mer

EXPERTERNA

Av
De sa att jag hade så gott om mjölk så jag behövde inte amma så ofta för det var jobbigt för mig. Var tredje-fjärde timme räckte gott De sa att det var dumt att bära dig så mycket för det var jobbigt för mig. Du fick inte träna ryggen och skulle aldrig lära dig att gå. Ligga på golvet eller åka i vagnen var bättre. De sa att vår anknytning var så stark så jag behövde inte låta dig sova i min säng för det var jobbigt för mig. Du kunde vänjas somna i egen säng och somna om själv De sa att det var farligt att sova tillsammans Jag kunde rulla över dig och döda dig när jag sov. Det var säkrare för dig i egen säng med napp i munnen. De sa att tvåårstrots var helt normalt att jag skulle vara konsekvent och säga nej fast det egentligen inte spelade någon roll för det var jobbigt för mig. Så jag blundade för dina tårar och dövade mina öron för din vilja. De sa att allting var normalt men amnin...
2 kommentarer
Läs mer

CLOSING TIME

Av
It’s closing time It’s time to say good-bye  It’s time to close the door and go To go home for good by train and plane Leave the era of my life from when adulthood began ’Til I was reasonably healed and sound Leave the era of my life when she was always there kept scaffolding so I could reconstruct It’s closing time The close of growing strong Scaffold’s resting on the ground and I’ve grown strong enough to greet fragilitiy of spring’s first buds Strong enough to reach out a hand  for those who need  Now it’s time to open new doors in my life It’s time to set in work  all good I earned to further teach what I have learned © Marit Olanders
Skicka en kommentar
Läs mer